2012-01-10 Den fruktade vågen.

Jag kunde inte låta bli att smygväga mig idag. Det fick mig att tänka efter. Hur kan man vara så beroende. Det är Så svårt o hålla mig från den. Min ena syster väger sig en gång i veckan, det är det jag försöker med, och min andra syster väger sig varje morgon. Det är för mycket men å andra sidan har hon gjort operation så för henne ger det väl resultat varje dag. Jag har iaf bestämt mig för att inte göra operationen. Vet fortfarande inte om jag ska gå på läkarbesöket ändå, bara för att se vad dom säger. Men jag är så rädd att dom kontaktar sjukhuset i kalmar och då vill kalmar prata med mig, har inte varit hos dom på ett tag.

Dom förväntar sig nog att jag gått upp. Och jag minns inte vad jag vägde sist hos dom. Det var i Augusti. Jag gillar inte deras våg. Siffrorna lyser rött och bränner i ögonen när man gått upp ett halvt gram typ. Jag vet att jag inte inbilla mig när jag såg på sköterskorna att dom verkade nöjda över att jag gått upp. Och brydde sig inte om jag lyckades. Då vart dom tysta och skrev ner det sen bara gick dom. Inget "Bra gjort!" någon gång. Jag vill inte till dom på ett tag. Kanske när jag är på 145. Alltså om 12 veckor ungefär. Det är nog för länge för dom men jag vägrar komma dit om jag inte lyckats ordentligt. Så jag kan trycka upp det i fejjan på dom och så dom kan se att jag kan så mycket bättre Utan dom. Tror inte dom kommer släppa taget om mig förrän jag är smal i deras ögon. Eller när diabetesen är borta. Då blir det nog bara en koll någon gång ibland.

Sorry jag babblar visst bara idag. Jag ska surfa vidare nu :)

Vi hörs!

//Rebecka

Kommentarer