2012-03-07 "Hur ska jag lyckas med att misslyckas"

En tanke som satt sej fast i huvudet, och som upprepar sej som ett mantra är just
"hur ska jag lyckas med att misslyckas"...

Ett bra mantra, eller?

Men jag känner mej konstigt glad i sinnet, kanske rent av skadeglad,
precis som om jag inser att jag försatt mej i en situation där jag inte kan vinna över mina destruktiva matvanor och/eller motionsvanor.

Jag hoppade av ett nattjobb (personlig assistent) där jag trivdes mycket bra då jag blev erbjuden att prova dagtid hos annan brukare.
Inte mer än en dag tvekade jag på att nappa på erbjudandet, jag tror det avgörande var "man måste tycka om att vara ute, många långa promenader/dag".

Någonstans insåg jag att detta var min chans att tappa kilon oavsett jag ville eller ej...Och min kollega hade gått ner 15kg sen han började på arbetsplatsen...och han var inte fet!

Men en sån chans kan man ju bara inte släppa, liksom arbeta sej friskare-
hur bra kan det bli.
Inte behöver man ha samvetskval någonsin mer för att man inte pressar in motion på fritiden. Att ständigt gå med invärtes samvetskval klär mej inte så bra, det gör mej trumpen, stressad och inbunden, för jag vet ju vad jag borde göra, vad jag borde prioritera då jag har dragit på mej så mycket extra kilon. Och det värsta av allt- Jag vet också vad jag INTE prioriterar.

Insåg just, då jag kollade BMI, att min kropp består av typ 51% fett...men förstå,
hur sjuk kan man bli. Mer än halva jag är fett, det är ju så att man blir mörkrädd, för sej själv dessutom.

Och nu så upprepas tanken "hur ska jag lyckas med att misslyckas" samtidigt som ett skadeglad känsla sprider sej....varför kan jag inte bara vara snäll med mej själv och se det som ett privilegium rakt igenom?

Det tål att fundera vidare på...

Ha en bra dag, gör det bästa av den, det ska jag försöka göra

Kommentarer