2013-04-16 När jag var yngre...

Jag har alltid älskat mat, min pappa lagar riktigt god mat så det var inte svårt att tycka om mat. Men jag har alltid hållt vikten, jag vet när jag som 12åring började få mage påpekade en släkting det för mig och då kom problemen. Så fort jag hade ätit något sprang jag in på toaletten och kräktes upp det. Det där pågick i flera år, fram tills jag träffade Koffe (16). Då kom hans mamma på mig och hade ett lååångt och allvarligt snack med mig. Jag lovade att sluta men fortsatte i smyg, inte lika ofta men ibland när jag mådde dåligt. När Koffe (efter 2års förhållande) sa att han älskade mig var det lätt som en plätt att sluta, det fanns inga problem... Men jag minns tiden så väl, paniken över att bli tjock, paniken av att äta något så gott som kunde göra mig tjock. Tvångstankarna som fick mig att stoppa fingrarna i halsen... Jag minns det så väl och jag hoppas att jag aldrig mer hamnar i dom problemen.

Ett av problemen som fortfarande sitter kvar är hetsätandet, jag kan fortfarande ta två portioner fast jag inte egentligen är så hungrig. Tanken på att stoppa fingrarna i halsen finns inte men paniken smyger sig på mig...

Idag har det varit en sån dag, i samma veva som jag hällde upp den andra portionen ångrade jag mig. Men det var så gott, men efteråt låg jag på soffan med paniken i kroppen... Varför tog jag den andra portionen? Jag var ju egentligen mätt så det fanns ingen anledning till det... Men gjort är gjort och så länge fingrarna inte kommer fram är jag nöjd. Jag är fortfarande mätt så till kvällsmat blev det en halv macka och en pulverdrink, bättre en ingenting. Och lite planka inlines så kanske jag lyckas förbränna bort all extra mat som jag egentligen inte behövde...

Kommentarer