viktnedgång - media och size zero

det är mycket snack om det här med media och alla krav på att vara smal, är det något som påverkar er i er viktnedgång eller är det rent hälsomässigt? hur realistiskt tycker ni det är med size zero och kändisdieter osv?

absolut jag ser det som ett stort problem och en stark påverkan, kanske omedvetet för många, men det kan omöjligt gå folk förbi i dagens personkult-samhälle.. jag ser det inte som en möjlighet för mig själv, inte heller attraktivt alls, men att vara muskulös och relativt smal, det ser jag som ett mål. mer atletisk än pinnsmal och urmärglad.

om ni sett sex and the city-filmen, så finns en scen med carrie där hon ska gå och lägga sig tror jag, har mcyekt lite kläder på sig och hennes kropp är verkligen topp-urmärglad. det är i princip muskler och hud på henne, man kan inte se något tydligt underhudsfett. jag blev faktiskt mycket illa berörd över det här, att hon är villig att bidra med det kroppsidealet, och - att mina tjejkompisar inte alls reagerade över att hennes kropp på något sätt var för nerbantad. det gör mig sorgsen.. att ta hand om sig själv och hylla sin kvinnliga kropp är inte detta! (såvida man inte är genetiskt mycket smal och inte kan gå upp, det är en annan sak)

Det finns inte en chans att alla kan se likadana ut då det finns olika typer av kroppsbyggnad. Det går att likna med att jämföra ett fullblod med en ardenner. Det går ju inte.

det är klart att det är helt orimliga ideal, varje vettig människa vet ju det, men ändå påverkar det så otroligt mycket, speciellt på unga tjejer. det gör mig otroligt förbannad.

alla människor kan bli utmärglade men det betyder inte att det är hälsosamt och normalt, vår biologiska kropp kommer att kämpa emot och kompensera när maten väl kommer. önskar alla kunde "lighten up" när det gäller kvinnor och ideal. vårt sanna ideal är ju att ha vissa fettdepåer, det är fint och bra. och mycket trevligare med en glad normalviktig människa än en ledsen smal pga tvångsmässig träning och dietande.

Jag skulle absolut säga att jag är påverkad av de ideal som figurerar i media.
Jag kan prata hur mycket som helst om att jag vill bli hälsosam. Vilket jag vill!!! Jag vill inte ha diabetes eller hjärt-kärl-sjukdomar. Jag vill inte ha problem med knän eller andra leder.
Men i slutändan är alltid det jag tänker först: jag vill bli smal. Jag vill bli snygg!
jag måste intala mig själv att det främst handlar om hälsan och ingenting annat. Jag vill bli glad över positiva resultat från min läkare. Men blir inte det eftersom jag inte tappar vikt.
Jag är trots allt medveten om det, och kan uppmärksammar själv när jag blir för fixerad vid vikt och centimetrar... men det ligger alltid i bakgrunden och hackar.

och jag anser inte att det bara är negativt. För det beror på vilket ideal man strävar efter. Vi har faktiskt 2 standard kvinno-ideal. "Den smala catwalk-modellen" och "den snygga skådespelerska".
Jag strövar mer efter den kruviga kvinnomodellen... som ändå är smal men mer på ett hälsosamt sätt... det som skrämmer mig är de som strävar efter att väga 40 kilo o vara 185 långa. Tyvärr finns det.

Jag anser inte att idel endast är av ondo. För den där assnygga skådespelerskan är ett konkret mål... men man måste nog se det mer som ett utopiskt mål än som ett realistiskt. Och inte sikta på svält utan på ett hälsomsamt leverne.